Pappatankar

Nu är det ungefär två veckor kvar tills vi ska på ultraljudet och det ser jag verkligen fram emot. Då kanske man förstår lite mer vad som är på väg att hända dessutom. Där får vi ju också veta om det är en eller flera som är på väg *ler* Skönt nog så mår Tina lite bättre de senaste veckorna men ibland får hon förstås ont i bäckenet av sitt arbete mm. Ibland är hon ju också väldigt trött vilket inte är så konstigt! Det är nog tur att det är ni tjejer som får barn, för hur skulle vi killar klara av graviditeten?

Nu har jag börjat läsa lite i pappaböcker och sånt men det känns fortfarande lite overkligt och som att det är långt kvar. Fast vips så står man där i affären med en liten knodd som brås på pappa och skriker om han inte får godis :) Ibland tänker man ju lite att man är osäker på hur man kommer klara av vissa situationer men samtidigt så är det många knepigare människor än mig som har blivit pappor och klarat det bra! Dessutom kan jag inte tänka mig en bättre mamma än Tina vilket ju förstås känns tryggt.